Från lek till allvar

Mål kan ha flera olika betydelser. Om man inte har något mål så är det svårt att veta när man är framme. I dag när vi tog en promenad bestämde vi oss för att gå till ett vindskydd vid sjön. När vi nått vårt mål satte vi oss och drack te och åt havrekakor. Det satt fint med lite varmt i magen efter att ha gått dit i den kalla motvinden. Sedan vände vi och gick hem igen. På hemvägen hade vi som mål att göra naturen lite gladare genom att befria den från cigarettpaket, muggar, flaskor, snusdosor, godispapper och annat. Det var inte speciellt skräpigt, men vi lyckades ändå fylla två påsar och hade inte plats för allt skräp på slutet.

Ett mål kan också vara någonting man stoppar i munnen för att mätta magen. Nu i kväll blev det köttfärssås med kantareller vi plockade i höstas och chili som jag plockade direkt från mitt ena Jamaican Bell träd. Att ha mål i munnen handlar konstigt nog inte alls om att ha mat i munnen. Med ett mål i munnen är det tvärtom svårt att ha mål i munnen, det vill säga att muntligt uttrycka sin åsikt.

Om man spelar t.ex. fotboll eller basket finns det två mål, så då gäller det att man siktar mot rätt mål. När jag gick i mellanstadiet, fyran eller femman, spelade tjejerna i min klass basket mot andra klasser och skolor. Det gick riktigt bra och jag vill minnas att vi tog silver. Jag tillhörde de minsta i klassen då och bidrog väl egentligen bara med att fylla upp laget, möjligen kunde jag vara lite i vägen för det andra laget också men det var nog inte mycket bevänt med det. Jag minns en match i en ovanligt liten gymnastiksal där en i vårt lag började med att ta bollen, dribbla över hela planen och skjuta mål, i fel mål. 2-0 till hemmalaget, ingen kul start för oss. Fast sedan vände det och det med bravur. Jag minns inte exakt hur det slutade, men det var någonting i stil med 6-98, till vår fördel. En riktig skrällseger med andra ord. Med andra ord, man ska inte ge upp om man missar sitt mål (eller prickar någon annans). Det är bara att försöka igen och igen och igen tills det lyckas.

På tal om mål så är det nu dags att sätta personliga mål på jobbet. Lite sent kan tyckas, men det är så rutinerna ser ut där jag är nu.

I torsdags hade vi afterwork, eller AW [a-ve] som man väl oftast säger, hemma hos en av kollegorna. Det blev en trevlig kväll med lite småtugg följt av sallad och grillat. Vi avslutade med hemmagjord saffransglass med hallon till efterrätt. Kul att det gick att få till innan den ena efter den andra nu går iväg på semester och lite extra roligt att alla nio kunde vara med denna gång. Vi kunde också sitta ute hela kvällen, vilket knappast hade varit så lockande att göra i dag (13 grader och regn).

Afterwork är en så kallad pseudoanglisism. Det låter som ett anglikanskt uttryck, men är ingenting som förekommer i engelskspråkiga länder utan är väl mer ett svenskt hittepå, ett rätt trevligt hittepå när alla är med på formerna för det.

Det var mitt andra AW under mina fem månader med gruppen. Jag tyckte att det var rätt skönt att slippa allt sorl som brukar vara när man går på restaurang, men nästa gång får det nog ändå bli någonting inne i stan igen så att det blir lättare för alla att ta sig hem efteråt. Allt har ju sina för- och nackdelar.

Ljum är varken varm eller kall utan lite mittemellan, sådär svenskt lagom helt enkelt; ingenting som sticker ut. Trots det kan det just sticka ut och antingen kännas väldigt bra eller väldigt fel.

En fin sommarkväll är ljum och skön och man vill gärna stanna kvar ute och njuta av livet och nuet. Ett ljumt mottagande är däremot inte alls lika lockande. Man känner sig obehaglig till mods. Har jag sagt eller gjort någonting fel? Fast kanske är det bara den andra som råkat vakna på fel sida och har en dålig dag. Ljummet kaffe eller te är sällan någon höjdare, men ljummet vatten kan ibland vara att föredra framför iskallt, speciellt om det är riktigt varmt ute. Jag får i alla fall ont i tinningarna om jag dricker för kallt då.

Nu hoppas jag på många ljumma kvällar då man kan sitta ute och äta, njuta av blomsterprakten och höra fåglarna kvittra. Ha en fin sommar allesamman!

Det svenska språket är rätt konstigt ibland. När man säger att det har blivit lite mycket så låter det säkerligen rätt ambivalent för en utföding, eller vad nu motsatsen till inföding ska kallas. Lite mycket har ju ingenting med lite att göra utan betyder snarare mycket i kubik eller mycket mycket. På samma sätt, fast omvänt, är inte mycket lite mycket på något sätt utan lite lite, kanske så lite som det går utan att det blir ingenting.

Nu under maj har det definitivt varit ”lite mycket”, och det kommer att fortsätta åtminstone en bit in i juni. Kanske var det därför vårt gemensamma SL-kort kom på avvägar och hamnade i tvättmaskinen i kväll. Tur att det inte är pappersbiljetter som gäller längre för då hade det inte blivit så bra. Nu hoppas jag att det fungerar som det ska ändå i morgon.

Det finns många exempel på ord som får motsatt betydelse om man lägger till ett o före ordet, exempelvis (o)bekväm, (o)nykter, (o)sammanhängande, (o)artig, (o)begriplig (o)demokratisk, (o)ense, (o)försiktig, (o)gift, (o)hälsa, (o)lika, (o)lydnad, (o)normal, (o)personlig och (o)rimlig. Många av dessa ord tycker jag har en negativ klang, där motsatsen blir någonting som skiljer sig från normen, någonting oönskat. Hoppsan, där fick ni visst ytterligare ett exempel på o-ord). Fast det finns undantag såsom (o)farlig.

Det finns också ord som får en helt annan betydelse än sin motsats när man lägger till o:et i början. Ett roligt gränsfall är när rolig blir orolig. Här i Sverige kopplar vi inte ihop orden med varandra, men på andra sidan gränsen, i våra grannländer, tar de det roliga med större lugn än oss och då blir orolig dess motsats. Hyra och ohyra känns inte direkt kopplade till varandra, men är det ohyra där man hyr så vill man kanske inte betala sin hyra? Då blir väl den obetalda hyran en ohyra? Dör och odör kan snarare bli lite av synonymer, åtminstone när någon legat död ett tag. Hm, det där blev ju inte så bra att sluta med, men det får bli så ändå.

Mvh står som många säkert vet för Med vänlig hälsning, men jag tycker inte att det känns särskilt vänligt. Jag tycker att man ska använda förkortningar med sparsamhet, speciellt denna. Dels är det inte säkert att alla förstår, speciellt inte om man inte har svenska som sitt modersmål. Dels verkar det ibland som om den som skriver bara gör det för sakens skull och inte för att uttrycket har någon djupare betydelse. Så djupt är det kanske inte, men ändå.

Vid snabba meddelande kan det vara okey även för mig att skriva lite slarvigt eller förkortat, men vid automatiska signaturer i t.ex. e-post så anser jag att det är en styggelse. Det lyser rött i mina ögon. Jag menar, hur mycket extra tid tar det egentligen att skriva ut orden en gång? Har man inte ens ork att ge mig, och alla andra som man ska konversera med, dessa ynka sekunder, vad har det då för betydelse.

En annan förkortning som jag inte heller känner mig helt bekväm med är tfgm, tack för god match, men det känns ändå mer okey än mvh (som jag för övrigt genast får autoförslag på att skriva ut som Med vänlig hälsning). Det jag vänder mig emot i det fallet är att det ofta skrivs lite slentrianmässigt, utan någon speciell tanke, men det är kanske inte meningen heller. Matchen behöver kanske inte ha varit speciellt god, det är bara någonting man säger, eller snarare skriver, ändå.

Med vänlig hälsning

Pernilla

Förra veckan var det fåglar och denna vecka blir det delfiner. Vad som är på tapeten nästa vecka återstår att se, men då väljer jag kanske att illustrera inlägget med någonting annat än just tapetbilder. Tapeter är annars tacksamma motiv eftersom det inte rör på sig och i sig kan ha i stort sett vilka motiv som helst.

När vi var och tittade på det hus vi nu har bott i i över 20 år (snart 21 1/2) så var det flera olika saker som liksom hintade om att detta måste vara ämnat för just oss. Kanske kan även detta räknas dit. Dottern var väldigt förtjust i delfiner och ett av rummen var tapetserade med delfintapeter. Självklart var det just det rummet som sedan blev hennes eget rum.

På tal om delfiner så läste jag en artikel i tidningen för en tid sedan. Jag fastnade på ordet delfinansiering. Hm, vad betyder egentligen ansiering tänkte jag och hade svårt att förstå någonting alls av det jag just försökte läsa. Det där med rätt avstavning är inte alltid så lätt, men polletten trillade i alla fall ner efter ett tag. Jag har tänkt på det ibland när vi sjunger också, men då mer uttalsmässigt. Olika ord kan ju ha samma inledning, men beroende på vad som kommer efter så ska det uttalas helt olika. Jag vet att det är någon sång, till jul tror jag, där ordet är uppdelat i en rad- eller rentav sidbrytning och jag alltid tänker på fel ord. Betydelsen är ungefär densamma, vilket gör det svårare att minnas, men inledningen kräver olika uttal.

Vid ett annat tillfälle för många år sedan såg jag en bild med en stor mängd fåglar på. I rubriken stod det någonting om storkungarna. Jag läste stor-kungarna och tänkte att skogens konung (älgen) känner jag till, liksom djurens konung (lejonet) men det där med fåglarna måste jag ha missat. Så dum jag kände mig när jag insåg att det skulle utläsas stork-ungarna.

Har du något eget exempel på roliga felläsningar?

Bättre en fågel i handen än tio i skogen är ett ordspråk som betyder att det kan vara bättre att ha lite grann som man verkligen är säker på att man har, än mycket som man bara hoppas på att få. Det är lite som att välja en omedelbar belöning istället för att ha tålamod att invänta en större. Man tar hellre en mindre risk än en större, även om utdelningen kan bli betydligt större för den som vågar chansa. I övrigt tycker jag att det är ett rätt konstigt ordspråk, speciellt om man ser det ur fåglarnas perspektiv. De hör ju mer hemma i skogen än i någons hand. Vare sig det gäller fåglar eller människor så blir det ju bättre om existensen inte måste ske på någon annans villkor.

I dag fick vi njuta av fågelsången under vår promenad ute i solskenet. Det kvittrade för fullt i buskarna. Tyvärr var de inte speciellt intresserade av att ställa upp för fotografering, därav valet av de lite stillsammare fåglarna på bilden. Jag tycker att för övrigt att den tapeten är så fantastiskt fin, liksom hela miljön där.

Chansen att dö i trafiken är … Risken att överleva ett kobrabett är … Den typen av information är sannolikt totalt ointressant såvida man inte har för avsikt att ta sitt liv av daga. Såväl chans som risk involverar en sannolikhet för att någonting ska komma att ske, men orden har olika värdeladdning och är snarare motsatsord än synonymer. Chans är ett positivt laddat ord som syftar på en önskad händelse, någonting man hoppas på, medan risk syftar på någonting oönskat och inte sällan farligt. I vanlig ordning så finns det undantag från dessa regler, som att chans ofta används i statistiska sammanhang med neutral värdeladdning och motsvarande gäller för användningen av ordet risk i ekonomiska sammanhang, exempelvis vid riskspridning för investeringar.

Chans och risk blandas allt oftare ihop, i alla möjliga (men kanske främst omöjliga) sammanhang. Risk används kanske inte lika mycket istället för chans som chans används istället för risk, eller så handlar det bara om att det låter mer makabert att tala om chans när det egentligen är risk som avses och att det därför är lättare att reagera på det felet än på det omvända. Båda varianterna förekommer hur som helst och det tycks bara bli vanligare och vanligare, även i mediasammanhang där man borde veta bättre.

Chansen är stor att många kommer att dö i denna sjukdom. Då uppstår genast frågan varför vi vill att folk ska dö, kanske rentav en plågsam död. Förmodligen menar den som uttrycker sig så snarare att det är risken som är stor.

Det finns risk att laget går till final. Tja, om det gäller motståndarlaget så är det förstås en risk.

Ofta framgår det av sammanhanget att det är fel ord som används, men ibland kan ordvalet vara väsentligt för att kunna göra rätt tolkning. Det finns risk att det blir potatisbullar till lunch skulle exempelvis vara helt korrekt om det var jag som gav uttryck för det, medan många andra kanske snarare skulle se det som en chans. Vill man undvika att avslöja hur man ställer sig till ett påstående av denna typ kan man exempelvis säga att det är möjligt eller finns en sannolikhet för att det blir potatisbullar till lunch. Hemska tanke, men förvisso språkligt korrekt. Även möjlighet tycker jag betecknar någonting positivt om än inte alls lika sprudlande positivt som chans. En annan positiv sak är att chansen är stor att lunchrestaurangerna har flera godare rätter att välja på och hemma behöver jag inte heller utsätta mig för sådan mat som jag helst undviker att ta i min mun.