Från lek till allvar

På mitt jobb finns det små boksamlingar i hyllorna vid kaffeautomaterna. Det är alla möjliga typer av böcker; pocketböcker, inbundna böcker, romaner, faktaböcker, rysare, självhjälpsböcker, mm. Det är ju inte precis så att vi saknar böcker i vårt hem, men det är lite roligt att se vad det finns där ändå.

Någon dag innan jag skulle gå på semester fick jag syn på en bok med titeln 24 goda gärningar. Antagligen någon hurtfrisk självhjälpsbok tänkte jag och tog ner den från hyllan för att se vad de lyfte fram för exempel i boken. Jag hade fel, det visade sig vara en så kallad kapitelbok. Jag läste på baksidan och tänkte att det var ett intressant grepp, så jag lånade hem den och nu är den läst.

Boken handlar om Emma, en ung kvinna som två år tidigare förlorat sin man och som efter det inte längre kan finna någon mening med livet. Hon säger nej till det mesta och ger inte livet en chans, men så händer något. Hon hjälper en äldre man hem och märker hur bra det känns att göra något gott för andra. Under december beslutar hon sig för att hon ska göra en god gärning om dagen fram till julafton. Det går sällan som planerat, men det blir lyckat ändå och allteftersom dagarna går får hon successivt tillbaka sin lust och glädje. Det kommer att gå bra. Livet är fortfarande värt att leva, trots att det inte alls blev som det var tänkt.

Jag tycker att det var en fin bok. Den lyfter fram många olika livsöden, inte bara huvudpersonens, och att det var och en kämpar med sällan syns utåt. Kanske undviker vi att berätta saker för att vi vill skydda de vi älskar, eller tror att de ska bli besvikna på oss om de får höra sanningen, men så visar det sig att det istället är precis tvärtom. Jag kände starkt för Emma och även om det var tunga ämnen som behandlades så var det på något sätt ändå en lättsam och ömsint bok att läsa. Jag är glad att jag råkade få syn på den för den har varit ett fint sällskap och har väckt en del tankar. Läs den gärna.

I går, tisdag, alldeles efter tre på eftermiddagen brakade det till och så for den stora björken rätt mot vårt hus. Man kan nog inte säga annat än att vi hade en rent sagolik tur. Eftersom trädet bröts av 3-4 meter upp på stammen så nådde inte toppen riktigt ändå fram till huset. Det föll också så lyckligt att det precis missade vår halvt inglasade veranda. Det handlar om centimeter. En av mina begonior på verandan fick ett blad avslaget, fasadflaggans fäste på verandans hörnpelare slogs loss och det gick en flisa ur en takpanna. Ingen befann sig ute på tomten då, fast det annars ränns lite titt som tätt mellan verandan och växthuset.

Resten av eftermiddagen fick ägnas åt att såga bort så mycket vi kom åt och bära undan grenar och ris. Vi höll på i tre timmar och var helt möra och genomblöta av svett när vi gick in igen, märktes inte alls att det bara var 14 grader ute då. Det blev mycket handsågande och mycket kånkande. En av våra grannar kom och hjälpte till att bära ris och pinnar. Tänk att ha en sån granne, verkligen guld värt!

Efter två timmars strömavbrott kunde vi laga oss någonting att äta och jag kunde sent omsider färdigställa de pajer som jag påbörjat för några dagar sedan. Det kändes också otroligt skönt att ställa sig i duschen och sedan krypa ner i sängen sådär härligt ren och fin.

Jag läste ett inlägg en gång om ett smart snabbräkningssätt, mycket tydligare än med staketpinnar eller vad det nu heter när man drar ett streck för varje sak eller dag man räknar och ett tvärstreck för den/det femte man räknar. Enligt inlägget, som jag inte lyckats hitta tillbaka till, hette den som kom på denna fiffiga metod Tukey. Mer än så vet jag tyvärr inte, men jag vill gärna försöka lära ut metoden så att fler kan få nytta av den framöver.

Bilden ovan illustrerar hur det fungerar. Punkterna i respektive hörn i en tänkt kvadrat symboliserar 1-4. Efter det får sidorna i kvadraten symbolisera 5-8. Slutligen sätts diagonalerna tvärs igenom kvadraten, vilket symboliserar 9-10. För att ytterligare illustrera skillnaden mellan denna nya snabbräkning och den gamla så har jag även visat hur det kan se ut då man har prickat av 43 saker eller vad det nu är man räknar. Använder man streckmetoden så flyter det lätt ihop i varandra och man får inte samma snabba överblick. Det gäller inte minst när synen börjar bli sämre. I år har jag använt Tukeys metod när jag räknat våra gurkor och tomater. Tyvärr blev det ingen jätteskörd detta år, men något hundratal tomater blev det i alla fall.