Från lek till allvar

I fredags var jag en av många stolta föräldrar, och andra släktingar och vänner, som deltog vid kriminologprogrammets avslutningsceremoni i Örebro. Det var ett fint program med flera bra tal. Såväl talen som de två sångstyckena som framfördes var teckentolkade. Nu grönskar det fick en helt annan dimension med teckenspråk, så vackert och så starkt. Wow, det förgyllde verkligen hela tillställningen. Studenternas tal på slutet var också exceptionellt bra, och roligt.

Ordet kriminologi betyder läran om brott. Det handlar om orsaker, omständigheter, samband, följder och reaktioner. Hur uppstår brottslighet och hur kan den förhindras? Det är många olika faktorer som behöver hanteras och analyseras. I dagens samhälle finns det definitivt mycket att göra inom området så arbetsmarknaden borde vara god.

Den vällåsta cykel på bilden ovan hittade vi i det hus där ceremonin hölls. Det är ett konstverk som väcker en hel del tankar. Jag tänker att en cykel med så här många lås, om än mestadels av enklare modell, inte borde vara särskilt stöldbegärlig. Faktum är att den nog inte skulle vara så användbar för ägaren heller. Det blir för besvärligt och tidsödande att låsa upp och sedan låsa igen att det förmodligen skulle gå fortare att gå. Ibland kan det nog vara så att vår rädsla för att någonting ska hända blir så överdriven att rädslan i sig hindrar oss mer än det vi är rädda för. Det kan vara bra att ha i bakhuvudet. Lagom är bäst!

Sextio, det är någonting vi räknar med varje dag, trots att vi sedan länge brukar utgå ifrån tiotalssystemet. 60 sekunder på en minut och 60 minuter på en timme. Året är dessutom 6*60+6 dagar långt, åtminstone skottår som i år.

I går var det makens tur att passera 60-strecket, sist ut i sin brödraskara. Det firades med släktkalas på annan ort. Borta för oss, men hemma för sonen. Kul att det gick att få till så att även han kunde vara med på firandet.

Det blev mycket sång förstås; tolv olika födelsedagssånger och ytterligare ett flertal specialskrivna sångtexter, även talade texter för den delen. Vidare hade vi tipspromenad, ordletor och filmvisning där födelsedagsbarnet fick visa upp sin talang  som barnskådis i storebrors Västernfilmer. Snacks, även av nyttigare sort, mat och tårta blev det förstås också. Ingen fiskdamm, men väl varsin glasspinne, som avrundning på tipspromenaden.

På det hela taget tycker jag att det blev en lyckad tillställning. Lite jobbigt med allt rännande mellan festlokal (utan tillgängligt kylskåp) och lägenhet, brist på uppläggningsfat (speciellt rena) och bestick, men det löste sig ju och på köpet fick jag ihop över 10 000 steg under dagen.

Jag skrev kring detta tema även förra året, se Hjälparen kommer. Vi behöver alla hjälp ibland och i dag var det jag och en annan kyrkvärd som fick rycka in då ordinarie kyrkvärd fick hastigt förhinder, sjukdom kan liksom inte schemaläggas utan den kommer när den behagar. Så passande för oss att dagens tema var just Hjälparen kommer. Nästa gång är det kanske vi som behöver hjälpen istället.

Jag kände mig rätt stressad över detta för det var mycket jag hade hoppats hinna med under dagen för att slippa ägna mig så mycket åt det under veckan som kommer. Den är full nog som det är. Det blev ändå några trevliga timmar, inklusive den solvarma promenaden dit och tillbaka. Jag fick prioritera om och skjuta fram en del, men det mest akuta lyckades jag i alla fall få till under kvällen. Det får räcka.

Ja, jag vet att jag har vänt på det och att man egentligen ska säga det omvända, efter regn kommer solsken. Fast den här veckan har det inte varit så och det behöver ju inte bara vara någonting negativt. Jag ska väl inte sticka under stol med (oj, vilket konstigt uttryck) att jag tyckte att det var skönt när solen och värmen kom efter en osedvanligt kall och ruggig aprilmånad. Äntligen slapp man gå runt i vinterkläder och äntligen kunde jag ställa ut mina plantor på avhärdning (fast de teatraliskt diviga gurkplantorna har fått vänta), men samtidigt kom ju världens pollenboost och en riktigt besvärlig hosta så dagens regn kändes ändå välkommet för att rensa luften. Det sätter säkert ytterligare fart på våren också. Nu har även de fina gullvivorna börjat dyka upp i gräsmattorna och vårt körsbärsträd knoppas för fullt.

Det är full rulle nu under maj, knappt att man hinner andas, så det gäller att se upp och planera noga för att inte missa de viktiga pauserna. I går var det årsmöte och samtal i Gävle och i dag på Bönsöndagen var jag kyrkvärd under Mässa med små och stora. Jag var i vanlig ordning ensam kyrkvärd, men denna gång fanns det många hjälpande händer så det kändes ovanligt lugnt för min del. Barnkören Sångfåglarna kvittrade och sjöng så att solen i sinnet till och med fick regnet att upphöra. Temat för dagen är Bönen, men så är det ju också Bönsöndagen. Vid ankomsten till kyrkan fick var och en ett sidenband och under predikan fick man be en tyst bön för något eller någon och knyta fast sitt band i dagens böneträd. Jag tycker att det kändes lite fint även om det tog sin tid på grund av en ovanligt stor församlingsskara just denna dag, vilket ju i grunden måste anses vara ett positivt bekymmer. Jag gissar på 55-60 personer mot 25 i vanliga fall. Den utlovade kyrkkorven efteråt var beräknad för 40 personer, så kyrkvaktmästaren fick smita iväg och handla mer mitt under gudstjänsten. Med lite flexibilitet går det mesta att lösa.

När jag kom hem igen efter mässan gjorde jag iordning mina saker. Sedan la jag mig på sängen för att vila en stund. Jag vaknade igen tre timmar senare. Sedan hade större delen av dagen gått kändes det som, men det var nog ändå det klokaste jag kunde ägna dessa timmar åt. Jag behövde den sömnen.

I morgon bär det av ner till Göteborg på Arbetsplatsträff. Det blir första gången som jag träffar några av mina nya kollegor i verkliga livet. Annat som väntar under maj är gökottan i Vallbyvik (den får man bara inte missa), möten med Anhörigföreningen, Internationella gruppen, kyrkvärdar, kyrkofullmäktige och kyrkorådet, födelsedagsfirande, studieresa till norra Finland, Kungsdagen, ytterligare kyrkvärdskap, växtbytardag, planering av utbildning, mötesdagar i Trollhättan och diplomutdelning i Örebro. Pust! Det ska nog gå att få tiden att gå. Det känns som ett klokt val att jag avböjde att hålla i en utbildning också i slutet av maj. Nu blir det inte förrän i början av juni. Skönt att det finns möjlighet att jobba en del hemifrån också. Det sparar både tid och ork.

Jag hostar vidare, men det känns ändå betydligt bättre än i början av veckan. Hoppas att det fortsätter i samma riktning. Dags att packa inför den kommande resan; alltid lika jobbigt att bestämma vad som ska med.

Vatten förekommer i många olika former – fast is eller snö, flytande vatten och brännhet ånga. Vatten är både farligt och livsnödvändigt. Översvämningar, drunkningsolyckor och svåra brännskador är några av baksidorna. Dryck, växtlighet, hygien och rekreation (skidåkning, fiske, simning) är några av vattnets positiva bidrag. Det går att överleva runt två månader utan mat, men utan vätska klarar man bara några dagar, i bästa fall en vecka eller två om det inte är för varmt. Tillgången på rent vatten varierar mycket i olika delar av världen. I Sverige är vi lyckligt lottade som har en så riklig tillgång till rent vatten, så pass att vi tyvärr slösar med det även till sådant som vi inte borde behöva använda färskvatten till.

Ett nyfött barns vikt består till hela 80% av vatten, vilket sedan minskas ner till ”bara” omkring 60% av vikten hos den vuxne. Gurka är känd för att mestadels innehålla vatten, drygt 95%. Det känns nästan konstigt att den kan hålla ihop så bra ändå.

I dag har vattnet mest visat sig som otäckt kallt regn. Fast jag har också druckit både kallt och varmt vatten i dag, det senare smaksatt av te. Regn och annan nederbörd är förresten också viktigt för annars skulle ju växterna törsta ihjäl och kraftverksdammarna skulle inte kunna fyllas upp igen så att de kunde bidra till ytterligare vattenkraft.

Egentligen är det väl ingenting speciellt med vecka 12, den vecka som just håller på att avslutas, även om min mamma och son kanske tycker annorlunda eftersom de fyller år då. Anledningen till att jag valde att skriva om det är att slumpen valde det åt mig, om det nu var en slump. I tisdags satt jag hemma och jobbade. För omväxlings skull satt jag vid mitt egen skrivbord, annars sitter jag oftast vid sonens gamla skrivbord. Jag hade svårt att koncentrera mig och tittade på böckerna jag har i min lilla skrivbordshylla. Jag drog ut en bok som heter Veckovis. Det är förresten ett mycket passande namn på en bok med olika saker att fördjupa sig i, ett uppslag för varje vecka på året. Det är en begagnad bok som jag förbarmade mig över när den skulle slängas, men jag har inte tagit mig tid för att börja läsa den ännu. Nu tog jag alltså ut den och tänkte slå upp den på måfå för att se vad set var för slags bok. Upptäckte att det satt ett stort gem i boken ock öppnade den på det anvisade uppslaget. Det visade sig vara uppslaget för vecka 12. Rubriken är Fyra V. Det låter ju väldigt kryptiskt, men det handlar om fyra aspekter som är viktiga för att vi ska kunna växa och utvecklas i livet. Orden är Välja, Våga, Vårda och Vila, där vila är det ord som satts i mitten av de tre andra. Det lyfts fram att allt liv behöver vila. Utan återhämtning orkar ingen vidare. Det är bra att påminna sig om detta då och då. Dagen efter skulle jag dessutom delta i en intervjuundersökning om vila, som en del i ett forskningsprojekt. Uppslaget kändes alltså dubbelt aktuellt, så varför inte ta det som en hint.

Födelsedagarna har jag redan nämnt. Den ena återstår att fira, men den andra firades i går, lördag, hos sonen. Vi hade med oss våffeljärnet och började med våfflor med glass och sylt. Sedan bjöd han på bullar (med kumminsmak, i brist på kardemumma) och sju sorters kakor. Roligt att han äntligen har kunnat börja baka igen under de senaste månaderna. Det var skönt att slippa tänka på den biten nu. Kul att få se de nya rullstolen också, ett riktigt vrålåk som dessutom levererades just på födelsedagen. Vi fick också stifta bekantskap med en tretton veckor gammal cavaliervalp för första gången. Hon verkar riktigt trevlig och harmonisk, trots smeknamnet Piraya för att hon ska bita i allt. Det största orosmomentet för oss var att hon skulle råka bli överkörd. Hemska tanke.

Det var ju för väl att det kunde bli födelsedagsfirande i lägenheten som planerat för i onsdags började det lukta bränt. Det visade sig komma från en elkontakt. Den såg inte alls bra ut. Det verkar ha blivit någon intern glappkontakt med ljusbåge. Tur att ingenting annat tog eld. Elsladden används dagligen och är viktig för den dagliga livsföringen. Skönt att den kunde bli utbytt redan samma dag.

Veckan inleddes med trafikstrul i pendeltågstrafiken. Trafikstrul är tyvärr inte så sällsynt, men oftast handlar det inte om mer än någon halvtimmes försening, möjligen en timme. Denna gång tog det mig hela 3 h 45 min. till jobbet, drygt 2 1/2 h mer än normalt, det vill säga tre gånger restiden och med fem byten istället för normala två. På hemvägen var det nytt strul på grund av en tidigare olycka. Tur att jag inte försökte åka hem tidigare för nu kom trafiken igång igen efter ett tag och det tog inte fullt 2 h hem (nog så mycket det i och för sig). Eftersom jag klarade av nästan tre dagars restid på en dag så jobbade jag hemifrån de två kommande dagarna. Bra att den möjligheten finns för jag vill ju hinna jobba lite också, inte bara ägna mig åt pendling. Dessutom krävs det regelbunden vila från kontorslandskapet för att orka med jobbet i längden.

Under veckan har jag också klarat av en upplyftande körövning, kyrkoråd och årsmöte med Anhörigföreningen där jag blev invald i styrelsen, som kassör. Det var ett tag sedan jag var kassör senast så jag är väl lite ringrostig, men det kommer säkert att gå bra. Nästa vecka är lugnare, men det ska ändå bli skönt att få avsluta den med några extra dagars ledighet under påskhelgen.

Det här veckan har det blivit ovanligt mycket sång och musik och jag har också känt att det gett mig ovanligt mycket energi och glädje. Det har faktiskt gett mig mer energi än vad det runtomkring tagit. Hoppas att det fortsätter så.

I tisdags var det körövning. Vi har en riktigt trivsam kör nu där vi trivs, utvecklas och har trevligt tillsammans. I fredags sjöng en del av oss vid församlingens fredagsmusik och mocktail. Det blev en fin start på helgen.

I eftermiddag var vi till Håtuna kyrka och lyssnade på Mariamusik, en tidsresa genom tusen år. Det var ett varierande program såväl musikaliskt som fysiskt och det var flera avsnitt som gav ståpäls. Så mäktigt! Även ljuset inne i kyrkan kändes ovanligt varmt och välkomnande.

Nu hoppas jag att lite av det här fina känslan får följa med in i nästa vecka.

I dag är det midfastosöndagen och jag var kyrkvärd under förmiddagen. Dagens tema var Livets bröd. Vi behöver både kroppslig och andlig spis. Det bröd som förekommer i nattvarden är visserligen fysisk, men det ger inte någon direkt fysiskt mättnad utanför snarare andlig. Till i dag hade det utöver sedvanliga oblater även bakats annat nattvardsbröd. Texterna i dag kretsade kring bröd och hur vi blir mättade. Fem kornbröd och två fiskar mättade runt femtusen män (och kanske lika många kvinnor och barn; de räknades ju inte på den tiden) och ändå blev det tolv korgar med rester över. Ett sådant under skulle verkligen behövas i Gaza nu.

Efter högmässorna bullas det upp med kyrkkaffe, vilket kan mätta både kropp och själ. Ofta blir det fikabröd, men ibland blir det smörgåsar. Smörgåsar brukar vara extra uppskattade. En viktig del av kyrkkaffet är samtalen mellan olika personer, att få bli sedd och hörd samt att lära av och berika varandra.

När vi kom hem efter kyrkan i dag åt vi … ja, just det, bröd. Det fick bli hönökaka med rödbetssallad och köttbullar. Snabbt, enkelt och rätt gott. Nu har det hunnit bli sent på kvällen och magen kurrar redan efter frukostbrödet, men den får hålla sig till tåls några timmar till.

Majs har odlats i omkring 10 000 år, med början i Mexiko. Det är en grönsak, ett spannmål och en frukt på samma gång och har sitt ursprung i ett vildgräs. Majs är fiberrikt och mättar bra. Det är dessutom ett klimatsmart val för småskalig odling, relativt lättodlat och utan så stora ytbehov, men kräver förstås god vattentillgång.

Majs är så mycket mer än lite majskorn i salladen och nachos eller popcorn till fredagsmyset. För miljontals människor i världen är majs en förutsättning för överlevnad, en skillnad mellan liv och död. Just därför passar det extra bra att den pågående Fasteaktionen har valt majsen som en symbol för alla människors rätt till mat. Det finns egentligen inte någon brist på mat i världen för om den fördelades jämnt så skulle faktiskt alla kunna äta sig mätta. Ändå lider närmare 800 miljoner människor av hunger. Ska det verkligen behöva vara så?

Det finns tydligen mer än 3 500 olika användningsområden för majsen, säkert många som man som lekman inte alls skulle koppla ihop med just majs. Om man skulle fokusera på ett nytt användningsområde per dag så skulle man ändå ha att göra i nästan tio år. Själv känner jag inte till så många användningsområden och skulle väl max komma upp i ett tjugotal även om jag ansträngde mig. Förutom att äta majs i olika former så har jag vid något tillfälle även ätit med engångsbestick gjorda av majsstärkelse. Det är ju bättre än fossilbaserad plast i alla fall även om det känns lite som att slösa med mat.

Här kan du läsa mer om Fasteaktionen: https://www.svenskakyrkan.se/act/kampanj/fasteaktionen

I dag, 4 februari, är det 20 år sedan Facebook (eller Thefacebook som det först hette) grundades av Mark Zuckerberg och några av hans collegekamrater på Harvard. Namnet Facebook kommer från de fotokataloger som delas ut till studenterna i USA för att de ska lära känna varandra bättre. Facebook förkortas ofta FB och kallas till vardags för Fejjan.

Inledningsvis var det bara öppet för Harvardstudenter. Inom den första månaden registrerade sig mer än hälften av studenterna till tjänsten. Den spreds sedan vidare, först till andra universitet i USA och så småningom till allmänheten över hela världen. Kravet för att få registrera sig var att man var minst 13 år gammal och hade en giltig e-postadress. I Sverige blev Facebook tillgängligt 26 september 2006.

För egen del blev jag inbjuden till Facebook av två vänner 10 november 2009 (för övrigt på dagen 20 år efter att jag och maken, som tipsade mig om dagens jubileum, träffades). Det ena var den brevvän som jag fortfarande har kvar och det andra var en som gått i en parallellklass till mig i högstadiet. Vi hade en del gemensamma intressen också visade det sig. Tyvärr mådde hon väldigt dåligt senare i livet och orkade inte leva längre. Det är många år sedan nu och det känns verkligen sorgligt att det blev ett sådant definitivt slut. Samtidigt är det bra att bli påmind om henne för att inse hur skört livet är och att man inte ska ta det givet.

12 november bestämde jag mig för att gå med och första inlägget skrev jag 14 november. Då konstaterade jag att det var svårt att hålla mig så kortfattad och att jag nog var mer av en bloggare. Nuförtiden kan man skriva långa inlägg även på Fejjan, men i början var det svårt. Jag vet inte om det var för att det fanns snäva begränsningar eller för att jag inte riktigt behärskade verktyget, sannolikt en kombination. Under åren har jag sedan skrivit väldigt mycket och även deltagit aktivt i en del slutna forum. Jag väljer plats utifrån situation, behov och syfte. Ibland behöver jag skriva av mig, andra gånger vill jag hjälpa andra framåt eller dela med mig av någonting jag tänker på. Nu skulle det definitivt kännas tomt utan denna kanal, den plats, utöver bloggen, där jag nog är som mest mig själv, omgiven av både kända och okända vänner.