Från lek till allvar

Nu har vi just klarat av årets Earth hour med släckta lampor och tända ljus. Med den svenska, förhållandevis koldioxidfria, elmixen är det väl egentligen lite kontraproduktivt, men man kan se det som en symbolhandling. Det syns när man släcker ner och det är bra att åtminstone någon gång få sig en tankeställare. Hur behandlar vi egentligen moder jord?

Själva passar vi gärna på att spela sällskapsspel i ljuslyktornas sken. Detta år fick det bli Femöresgolf (där jag stod som klar segrare) och Kloakråttan (där maken vann). Tidigare har vi spelat Med andra ord, men det blir lite knepigt att göra på bara tre personer. Roligt med sällskapsspel. Ibland skulle jag nog önska att det var Earth hour eller strömavbrott lite oftare. Vi borde kanske schemalägga en spelkväll i månaden? Sedan går det att utöka ytterligare om man skulle vilja.

Tjugondag Knut dansas julen ut. Ja, nu är det slut med julen för denna gång, fast vi brukar behålla en del av ljusen i fönstren och ljusslingan på verandan ett tag till så att det inte ska bli så mörkt fram till våren. Vi har inte så många traditioner i familjen knutna till tjugondag Knut, men vi brukar plocka undan det mesta av julsakerna och ofta dansar vi lite runt granen innan den slängs ut. Det bästa är nog att vi äntligen får smaka av pepparkakshuset som stått och suktat oss över julhelgerna. När barnen var mindre (eller om det möjligen var när jag själv och min syster var små) var det inte helt ovanligt att non-stopen på taket lossnade och försvann i förtid, speciellt på baksidan av huset. Konstigt, men nu håller sig huset intakt så vissa saker är det visst bättre kvalitet på nuförtiden.

Julen firar vi alltsom oftast hemma hos oss, men på senare år har vi blivit färre och färre. Barnen är inte små längre, en del av de äldre släktingarna finns inte kvar i livet och några nya har inte hunnit tillkomma ännu. I år blir vi åtta personer. Det är egentligen rätt lagom för då blir inte julen så hysterisk. Man hinner äta, prata, umgås och ha trevligt tillsammans. Frånsett adventsljusstakar i fönstren, någon stjärna och en stake att tända på bordet så finns det inte mycket som påminner om den stundande juletiden, inte förrän ett dygn innan då febril verksamhet råder i tomteverkstan. Ett tu tre så åker julgardinerna upp, juldukar plockas fram, skinka och revbenspjäll tillagas, trillingnötter tillverkas, mandelparfait rörs ihop, pepparkakor garneras och pepparkakshus sätts ihop. Rågkakor och 1-2-3-kakor bakas (möjligen någon dag tidigare) och sillsallad fixas till. Julkrubban ställs iordning, liksom den Stilla natt-spelande kyrkan med kyrkbacke. Granen tas in och kläs – i år trilskades den riktigt mycket och ville inte alls stå stadig och rak. Sent omsider blir det även tid för paketinslagning och versskrivande till långt in på småtimmarna. I år har jag verkligen noll fantasi, har hittills bara fått till en enda vers. Hoppas att det lossnar snart.

På julafton är det samling vid krubban i kyrkan på morgonen, men det hoppar vi över nu. Någon av oss läser julevangeliet högt för hela familjen. Sedan får vi öppna varsitt paket, kallat morgonpaket. Sedan är det dags att äta risgrynsgröten som jag har kokat åt oss. Framåt tre kommer gästerna och bjuds på glögg och pepparkakor. Sista handen läggs vid maten medan flertalet bänkar sig framför Kalle Anka och hans vänner. När teven slås av blir det julbord. Förutom gästerna brukar även Sten Matsson vara med på ett hörn. Han är mycket intresserad av hur det smakar.

Har man tur så kommer tomten på besök en stund. Då har han med ett litet tomtepaket till var och en. Det kan vara ett ljus, en julgransprydnad eller något annat mindre. Var och en blir först tillfrågad om en viss person har varit snäll under året. Till exempel kan Charlotte bli tillfrågad om mamma Pernilla har varit snäll, och det har hon förstås varit, precis som alla de andra som finns på plats. Sedan går tomten igen, dock inte förrän han har dansat lite långdans och fått sig ett par rågkakor. Han får ju inte gå ut med julen, det vill säga gå utan att få någonting. Därefter fortsätter kvällen med versläsning och paketutdelning. Så småningom, när maten har smält, blir det mandelparfait och rågkakor till efterrätt. Så småningom åker var och en hem till sig igen. Vi plockar undan en del, tar hand om den första omgången disk och går sedan och lägger oss, nöjda och belåtna.

På juldagen brukar jag och maken åka iväg på julottan för att sjunga, men i år ska jag dit som kyrkvärd istället. Det är rätt skönt att det inte börjar förrän halv åtta, så att man hinner sova några timmar också. Sedan tar vi det mest lugnt under resten av dagen.

God Jul på er allesamman!

I lördags var det dags igen för det årliga pepparkaksbaket. I år var vi bara fyra personer som deltog som mest, två som minst, på grund av andra aktiviteter. De stora barnen har ju hunnit flytta ut också, och var inte på plats. Innan svärföräldrarna flyttade från sin villa, och vi flyttade till Bro, hölls baket hos dem. Då var vi sju stycken. Degen gör jag själv efter ett gammalt släktrecept och just i år blev den extra lättbearbetad. Fråga mig inte hur det kom sig, men kanske kan även jag drabbas av flyt ibland. Vi bakar pepparkakshus och gör stora gubbar och gummor som sedan garneras och delas ut till gästerna (och några till) under julen. Sedan gör vi vanliga, mindre, ätespepparkakor också. Pepparkaksformar har vi så många olika att det nog är omöjligt att använda alla utan att degen tar slut. Det gubbar, gummor, hjärtan, stjärnor, granar och grisar i olika storlekar. Mina favoriter är ett får, en gris och en stor gran. Vi har även dinosaurier, häst, hund, tupp, rymdraket, bil, elefant, älg och säkert många fler som jag inte kommer på just nu.

I dag är det första advent och första dagen på ett nytt kyrkoår, så Gott nytt kyrkoår allesamman!

På första advent brukar jag och maken alltid sjunga i Bro kyrka under förmiddagens adventsgudstjänst. Under några år sjöng barnen, eller i alla fall ettan, i Håbo-Tibble kyrka under tiden. Lite tråkigt att aldrig få tillfälle att lyssna på deras sång då, men vi fick i alla fall höra dem vid andra tillfällen tack och lov. I år är Bro kyrka stängd och i Håtuna var det fullt upp med familjegudstjänst så där fanns det inte plats i programmet för någon kyrkokör. Vi fick sjunga på kvällen i den lilla trevliga kyrkan i Låssa istället.

En annan tradition på första advent är att äta julbord tillsammans med kören under eftermiddagen. I år blir det någonting lite senare istället. Det har hänt så mycket under det senaste året, omvälvande, ömsom tråkigheter, ömsom positiva förändringar. Många nya personer och helt naturligt låg kännedom om tidigare traditioner och historik, på både gott och ont.

En tradition kvarstår i alla fall, en mycket lokalfamiljär tradition, adventspresenterna. Varje adventssöndag får barnen, i alla fall de hemmavarande, en liten present efter ljuständningen, ibland även de vuxna. Presentkalendrar i all ära, men en present i veckan är ungefär vad jag har mäktat med. Med den ambitionsnivån har det också varit lite roligt att komma på någonting passande. För barnens del blir det inte heller lika slentrianmässigt och få få få fokuserat utan en fin stund i samband med ljuständningen att längta till. Åtminstone inbillar jag mig det.

En trevlig sak med adventstiden är att det äntligen blir lite ljusare igen, med stakar och stjärnor i fönstren, både i det egna hemmet och på andra ställen i samhället. Med lite ledljus i tillvaron blir det också lättare att se var man sätter fötterna när man kliver upp på morgonen.

I Bro församling är det tradition att Domssöndagens gudstjänst har internationell prägel och följs av någon timmes föredrag om Svenska kyrkans internationella arbete, Svenska kyrkan i utlandet (SKUT) eller någon annan utlandserfarenhet. Under flera år har församlingen också haft förmånen att få besök av en utvald, internationell, gäst under kyrkornas globala vecka, veckan som leder fram till Domssöndagen. Under Kyrkornas globala vecka uppmärksammar kyrkor och organisationer gemensamt rättvisefrågor i gudstjänster och aktiviteter. Veckan firas varje år och i år var veckans temat ”Hållbar värld för alla”. Tyvärr har det gått oss helt förbi i år. Det har inte funnits någonting som antytt att vi varit inne i den globala veckan, eller att det skulle vara någon internationell prägel på någonting nu under Domssöndagen. Jag är osäker på om det alls varit det någon gång under hela detta år. Det skulle vara synd om denna fina tradition försvann.

Jag har roat mig med att titta igenom mina anteckningar för att se vilka aktiviteter och föredrag vi har haft under denna dag under mina mer aktiva år inom församlingen. Se nedan.

2016: Benny Runsten höll föredrag efter gudstjänsten.
2015: Johanna Holmlund Lautmann berättade om SKUTs arbete.
2014: Mikael ”Zifa” Eriksson. Sångworkshop och föredrag.
2013: Tanken var att ha någon från flyktingmottagningen i Ekolsund, men det var ingen som hade tid. Sussanne Persson berättade i alla fall lite om deras verksamhet och om Americos besök under onsdagen och föredraget då om Coconopoca.
2012: Doreen Månson pratade om fördom och rasism.
2011: (Krockade med Ingenjörsfullmäktige, så jag har inte noterat kyrkans program)
2010: (Krockade med Ingenjörsfullmäktige, så jag har inte noterat kyrkans program)
2009: Högmässa följt av sopplunch. Gert Lyngemark, ordförande i SKUT-rådet berättade om sin utlandstjänstgöring i många olika länder och visade bilder.
2008: Internationell temagudstjänst med sopplunch efteråt. Peruansk änglahårssoppa. Eva Glemme pratade om möten med andra människors kulturer. Det blev på engelska, så att hennes afrikanska medföljerska skulle kunna hänga med.
2007: Internationell gudstjänst i kapellet. Potatis- och purjolökssoppa. Margareta Temneus berättade om sitt arbete som diakon på Filippinerna.
2006: Temagudstjänst med Georg Riedel, Stefan Nilsson, Bro kyrkokör, Coro Amicitia och Coro Nova.
2005: Gudstjänst med internationell prägel. Sånger från olika länder. Textläsning på flera språk.

Allhelgonahelgen brukar vara en helg då man besöker gravarna för de närmaste som inte längre finns hos oss. I vår familj blir det inte så mycket sådant, men ljuständning är ändå en central del även för oss. Under flera år har kören, och med den jag och maken, varit ett stående inslag i minnesgudstjänsten på lördagskvällen. Det är en finstämd musikgudstjänst med körsång varvad med stunder av bön, betraktelse, ett par psalmer och ljuständning, och inga stämningsstörande applådåskor mitt i allt. I år sjöng vi nio stycken, varav flera nya. Det kändes riktigt fint. Allt gick förstås inte perfekt, men det mesta blev i alla fall rätt och en del fick ett riktigt fint lyft. Innan vi åkte hemåt igen tog vi en sväng på kyrkogården och tittade på alla lyktor som lyste upp mörkret. Sorgen behöver få ta plats, men det är fint att detta ändå blir en ljus högtid, där ljuset får övervinna mörkret!

Liksom vid övriga firanden inom familjen så sätter vi ut flaggorna på verandan på bröllopsdagen, men i övrigt brukar det inte bli något stort ståhej under dagen. Inget könstraditionellt påfund med att mannen ger kvinnan blommor (för att hon stått ut ett år till?) eller så, men gärna små kärleksfulla handlingar i vardagen. Vi försöker äta lite festligare och hitta på någonting tillsammans med familjen. För det mesta har vi varit lediga hela veckan för det är ju sommarlov och kan vara trevligt att avsluta det med någonting trevligt tillsammans.

Sedan vi flyttade till Villa Gamlebo för (i morgon) 16 år sedan har vi ofta bjudit in delar av släkten på kräftor i samband med bröllopsdagen. Det är ju den tiden och då kan vi fira både bröllopsdagen (25 år sedan i går) och den lyckade flytten hit till Bro på samma gång. Fast nu händer det mycket runtomkring och blir allt svårare att få tiden att räcka till för allt så kräfttraditionen är inte längre lika orubblig (tror dock att den kommer att återupptas).

Förra året var vi på Gröna Lund med familjen och i år blev det återbesök i vår fina bröllopskyrka, Gamla Uppsala kyrka. Vad det blir nästa år återstår att se, kanske någonting i Västeråstrakten eftersom de yngre medlemmarna i familjen tycks ha en speciell dragning åt det hållet.

Dotterns svärfar fyller förresten år på vår bröllopsdag (eller om det kanske är tvärtom). Det gör även en tidigare chef till mig (för övrigt en av de bättre), medan hans bröllopsdag infaller på min makes födelsedag. Kul sammanträffande.