Från lek till allvar

I dag, 19 januari, är det internationella popcorndagen. I sann svensk anda firade vi förstås redan i går, på popcornafton. Då var vi på bio i Västerås och såg på Jönssonligan kommer tillbaka. Det visade sig vara en riktigt bra film. I dag fortsatte vi firandet i Örebro med att se på Paddington i Peru tillsammans med det obligatoriska biobränslet, popcorn. Fast det skulle kanske ha varit marmeladsmörgås istället? Hur som helst så var det lite roligt att popcorndagen inföll just nu för det var ingenting vi hade i baktankarna när vi bokade in denna biobesökshelg för flera veckor sedan.

Egentligen är det konstigt att man kan betala så mycket för en vara som annars skulle vara nästan gratis, men det hör ju liksom till och biobesöket i sig ger åtminstone lite känsla för pengarna. Paddingtonfilmen hade premiär i fredags och det gavs otaliga föreställningar av den under helgen. Vi valde en av dem som inte var dubbad och blev helt ensamma i salongen. Filmen var till belåtenhet, men blev nog lite mer slätstruken än tidigare i avsaknad av den tidigare fru Brown.

Popcorn är inte bara ett populärt biobränsle till suktande barn och vuxna utan de kan också användas för att simulera oljeutsläpp i sjöar och hav eftersom de beter sig lite på samma sätt i vattnet som spilld olja. På så sätt har kustbevakningen kunnat öva inför eventuella oljeutsläpp i framtiden.

När jag var liten kunde man köpa avlånga påsar fyllda med färdigpoppade popcorn. Det kan man även i dag, men det är inte alls en lika vanlig syn sedan det började säljas popcornförpackningar för microvågspoppning. Estrella uppger att deras fabrik i Göteborg producerar 40 ton färdigpoppade popcorn varje månad till svenska popcornälskare. Vi är nog lite gammeldags som poppar våra popcorn själva, utom i samband med biobesök.

I dag är det Pink Shirt Day. I korthet handlar det om att man klär sig i rosa som ett tecken på att man tar ställning mot kränkande särbehandling, trakasserier och mobbing. Datumet för dagen varierar lite mellan åren men brukar ligga någon gång i slutet av februari.

Pink Shirt Day är ett globalt initiativ mot kränkande särbehandling, trakasserier och mobbing som har sitt ursprung i en händelse på en skola i Kanada år 2007. Två elever reagerade på att en tre år yngre pojke mobbades när han kom till skolan i en rosa tröja. De valde att agera genom att be alla sina klasskamrater komma i rosa tröjor följande dag. Dagen efter hade majoriteten av eleverna rosa tröjor på sig. De två eleverna hade även köpt in tröjor som de delade ut till de andra eleverna när de kom till skolan. Man kan stå upp för varandra på olika sätt. Detta var deras sätt.

Mobbning och kränkande särbehandling, är dessvärre fortfarande ett stort problem i skolor, på arbetsplatser, i hemmen och nuförtiden också på nätet. Konsekvenserna för offrens psykiska och fysiska hälsa är ofta allvarliga. Vi har alla ett ansvar när det gäller inkluderande och säkra arbetsplatser och andra typer av mötesplatser.

Bry er om varandra och våga säg ifrån när någonting inte känns rätt, oavsett om det gäller dig själv eller någon annan.

Under förmiddagen var jag till Västerås för genomgång av assistansbehoven tillsammans med juristen. Det blev ett bra möte, men än är det förstås lång väg kvar att vandra. På tal om att vandra… När jag gick från tågstationen och in i parken var gångvägen kantad av skor, ett par skor för varje akut hemlös Västeråsare, 85 stycken. En tyst manifestation som verkligen syntes. På tillbakavägen stannade jag och fotade och läste. Det var Västerås Stadsmission som stod bakom manifestationen och informerade om att det i dag, 10/10, är den internationella hemlöshetsdagen, en dag som inte borde behövas, och att de fram till i dag hade samlat in 74 395 kronor. Jag är helt övertygad om att dessa medel kommer att kunna göra stor skillnad för de som verkligen behöver, fast inte i form av någon framtida lyxtillvaro utan mer som ett viktigt bidrag till ren överlevnad.

”I dag tänker vi lite extra på de 85 Västeråsare som lever i akut hemlöshet. Att leva i akut hemlöshet innebär att helt sakna tak över huvudet och någonstans att ta vägen när kylan och fukten kommer. Tack vare några av Västerås alla företag och många av stadens invånare kan vi i dag köpa in varma och torra skor och annat som kan vara skillnaden mellan liv och död för den som lever på gatan.”

Det är vid sådana här tillfällen man inser hur fantastiskt väl lottad man är, och hur lite som skiljer oss åt. Vi har alla precis samma grundläggande behov. Hemlöshet, eller någon annan olycka i livet, kan dessutom drabba vem som helst, så det gäller att uppskatta det man har medan man har det.

Beredskapsveckan infaller varje år vecka 39, vilket är innevarande vecka. Syftet med veckan är att genom olika informationsinsatser leda till att öka vår motståndskraft inför kriser och krig. Man vill få privatpersoner att reflektera och skaffa sig egenberedskap.

Tanken är att var och en ska kunna klara sig i sju dagar om en kris inträffar, exempelvis ett långvarigt strömavbrott. Vi drabbades av ett rejält strömavbrott under/efter Alfridastormen i januari 2019, men vi stod bara ut under ett drygt dygn innan vi valde att åka hem till bekvämligheterna hemma i stan igen.

Utan vatten klarar man sig inte långt; bara till matlagning och dryck behövs 3 liter per person och dag. Andra bra att ha saker är exempelvis konserver, batteridriven radio, stormkök, torrvaror, mediciner, värmande filtar, ljus, tändstickor och första förband.

På hemsidan för Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB), msb.se, kan du läsa mer om beredskapsveckan. Testa gärna utmaningen Sju dagar för att lära dig mer om hemberedskap.

Första förbandet på bilden ovan fick jag i dag när jag svarade på några hemberedskapsfrågor. Jag hade tydligen bra koll på det, trots att jag tyvärr inte är så väl förberedd i övrigt.

Är du beredd?

I dag är det Downs syndrom-dagen och då rockar man sockorna. Det största med dagen för oss i familjen är dock att det är sonens/brorsans födelsedag och just i dag fyller han ett kvartssekel. Down syndrom eller ej så har rocka sockorna en fin, allmängiltig, symbolik kring alla människors lika värde oavsett olikheter.

Att dagen firas just 21/3 beror på att personer med Downs syndrom har 3 uppsättningar av kromosom 21. Downs syndrom-dagen firas sedan 2006 och deklarerades 2011 av FN till att bli Världsdagen för Downs syndrom.

För tio år sedan, 2013, togs initiativet till att uppmärksamma dagen genom att bära omaka sockor upp i USA under namnet ”Rock your socks”. Att det blev just sockor kan ha att göra med att kromosomerna liknar randiga sockor eller strumpor (sockor associerar jag främst till raggsockor eller andra tjockare strumpmodeller). 2014 kom “Rocka dina sockar” till Sverige och 2015 slog initiativet igenom i större skala.

Det som får mig att i dag bära en röd och en blårandig strumpa är att jag vill påminna både mig själv och andra om att personer med olika diagnoser, eller olika förutsättningar på annat sätt, först och främst är individer med unika kvaliteter och med samma grundläggande behov som alla andra människor. En människa med funktionsnedsättning är inte, som många tyvärr inbillar sig, en person med särskilda behov. Det är en människa med alldeles vanliga behov som måste tillgodoses med speciella insatser. Det för övrigt tur att vi är olika, för hur skulle vi annars kunna veta vem som är vem?

I dag, liksom varje år den 21:a januari, är det Kramens dag (National Hugging Day). Kramens dag skapades i USA 1986 av Kevin Zaborney, för att uppmana folk att krama sina nära och kära lite oftare. En riktigt god tanke tycker jag. En kram kan bidra med tröst, närhet och värme. Den kan till och med vara livsnödvändig. Det finns studier som visar att bristande beröring när man är liten bidrar till ett underutvecklat nervsystem. Jag minns en berättelse om ett barnhem med hög spädbarnsdödlighet, men det barn som hade sin säng närmast dörren brukade utvecklas bättre än de övriga. Det visade sig att städerskan alltid stannade till och tog upp det barnet en stund innan hon lämnade rummet.

Vid en lång kram frigörs hormonet oxytocin som bidrar till förstärkta relationer, sympati, tillit och omvårdnadskänslor, samt att minska ångest och aggressioner. Krama dina nära, eller varför inte ett träd, men trädkramning passar kanske bäst under den lite varmare årstiden. Det är inte heller alla som har möjlighet att gå ut och träd brukar ju tyvärr sällan växa inomhus. Man kan också krama sig själv, som ett slags kärleksbetygelse till den som faktiskt står allra närmast. Det kan kännas lite fånigt första gången, men är inte alls så tokigt utan kan vara riktigt skönt. Prova gärna någon gång.

I dag, 13 mars, är det Källkritikens dag. Dagen infördes 2017 av den numera nedlagda tidningen Metros Viralgranskare. Källkritik, vad är då det? Jo det handlar om att ifrågasätta och inte tro på allt man läser eller hör utan att först kritiskt granska informationen. Är den här historien för bra för att vara sann? Vem säger det här? Och varför? Kan det finnas en hemlig agenda, såsom ett politiskt mål? Visar bilden det den säger sig visa? Är informationen färsk, eller kan saker ha förändrats sedan det först publicerades? Sök på textfraser, och bilder. Försök hitta ursprungskällan. Rapporteras det om samma händelse på flera, oberoende, håll? Rubrik och text i exempelvis Facebook-inlägg kan ofta misstämma, läs därför allt innan du bestämmer dig för att dela vidare. Sprid inte vidare information om du inte är säker på att den är sann och korrekt.

Ostbågens dag firas tydligen 5 mars varje år, i den mån den alls firas. Varför den firas samt när och hur det började tycks vara höljt i dunkel, men jag gissar att den har sitt ursprung i något kommersiellt jippo i USA. Hur som helst så passar det ju bra att fira lite i samband med kvällens semifinal i Melodifestivalen 2022. Själva håller vi oss i karantän denna helg, men som av en händelse blev det just ostbågar (istället för sedvanliga chips) när vi köpte snacks härom veckan så vi har ändå det som behövs. Vill man grotta ner sig lite mer i ostbågar kan man gå in och läsa på ostbågar.com. Där hittade jag De 10 båg-orden som refereras nedan. Väldigt överdrivet, och smått hädiskt, men dagen till ära så försöker jag nog följa åtminstone det först båg-ordet.

De 10 båg-orden:

1. Du skall inte ha andra snacks vid sidan av mig.
2. Du skall inte missbruka Ostbågens, ditt allts, namn.
3. Du skall hålla Ostbågens dag helig.
4. Du skall visa aktning för dina Ostbågar.
5. Du skall inte göra dina Ostbågar oätliga.
6. Du skall inte byta ut dina Ostbågar mot annat snacks.
7. Du skall inte utan lov taga en annans Ostbågar.
8. Du skall vara lojal mot dina Ostbågar.
9. Du skall inte ha begär till annat snacks.
10. Du skall älska dina Ostbågar.

I dag är det Första advent och det firades, som så många andra gånger, med sång i kyrkan. Efteråt blev det fika i kapellet med lussekatter och pepparkakor. På tal om lussekatter så upptäckte jag nu i kväll, när jag desperat försökte hitta någonting att skriva om innan veckan tar slut, att det utöver första advent även är Kattens dag i dag. Sverak (Sveriges Kattklubbars Riksförbund) införde Kattens dag 1983 för att uppmärksamma och hylla ett av våra mest populära sällskapsdjur, katten. Sverak och dess medlemmar arrangerar på första advent olika aktiviteter för att hedra och fira våra katter så mycket som möjligt.

Jag har haft tre katter. Först ut var Skrutten, en röd katt med vit haklapp. Jag fick honom på min 18 årsdag. Han var rätt speciell. På kvällarna gjorde han sällskap i sängen, men han vägrade att själv gå upp för trappan till övervåningen. Hunden skulle absolut bära honom upp. Han ville alltid vara med och bada bastu, men höll sig gärna på golvet. När jag bodde i Trollhättan letade han febrilt efter bastun, men det fanns ju ingen där. Ganska snart kom även den andra katten in i mitt liv, Lillan, en övervägande grå och lite sköldpaddsfärgad katta. Hon ville visst inte heller ta trappan utan föredrog att klättra uppför väggen på den klättervänliga tapeten.

Katt nummer tre var Toker, till hälften Norsk skogkatt. Han blev runt 20 år innan han lämnade oss för några år sedan. Han var långhårig, vilket blev ett problem på slutet då underpälsen tovade ihop sig alldeles väldigt. Toker ville alltid ligga vid mitt huvud när jag skulle sova. Han spann för fullt, la sin långa, fluffiga svans över min näsa och snuttade frenetiskt på min ena örsnibb. Inte jättelätt att somna. De sista åren levde han svanslös eftersom han skadade svansen och fick lov att amputera bort den. Det mest positiva med det var nog att jag slapp ha en hårig svans i näsborrarna varje kväll. Det underlättade andningen rätt väsentligt.