Från lek till allvar

Äpplets dag instiftades av Riksförbundet Svensk Trädgård och hålls alltid den 25 september. Detta inlägg skrivs med andra ord en dag för sent.

Jag blev så fruktansvärt besviken över att jag inte fick någon hint om att äpplets dag existerade förrän nu i natt när det plötsligt poppade upp sjutton timmar gamla äppelinlägg i mitt flöde. Det hade ju varit det perfekta blogginlägget om jag bara känt till det. Grr, vad skulle jag nu hitta på att skriva om? Sedan tänkte jag att äppelmarknaden har öppet även i dag, man kan fira födelsedagar i efterskott (vilket vi förresten gjorde just i går) och jag kan behöva lite tidsfördriv en stund eftersom jag ändå vaknat mitt i natten och säkert skulle ligga vaken i minst två timmar innan jag kunde somna om igen. Så här kommer det alltså ett försenat inlägg på temat äpplen.

I går firade vi Äpplets dag utan att veta om det. Jag började med att plocka ett stort och saftigt Ingrid Marie äpple från ett av våra två äppelträd som jag sedan åt under vår resa till äppelmarknaden på Grönsöö slott. Observera att det var äpplet jag åt upp och inte äppelträdet, ifall det nu skulle råda något tvivel. I år är första året som vi fått mer än något enstaka äpple och jag vill ju gärna kunna plocka egna äpplen även framöver.

Grönsöö har äppelmarknad varje år vid den här tiden, men vi har aldrig besökt den förrän nu vilket tydligen var exakt rätt dag för en sådan aktivitet. De har förresten öppet även i dag, kl 10-16.

Grönsöö har en 398 årig fruktodlartradition, så de har en viss vana. I år kunde man provsmaka och köpa hem äpplen av sorterna Åkerö, Gravensteiner, Lobo, Ingrid Marie, Aroma, Santana, Rubinola och Fredrik. Utöver en del äpplen köpte vi Grönsöö äppelmust och en riktigt god äppelglögg. Det blev sedan en sen lunch från deras foodtruck (lång kö, men är man flera så kan man ju byta av varandra).

Det har också en fin liten slottsbod, en äppelutställning där man kan se en mängd olika äppelsorter och ett vagnsstall med riktigt fina gamla slädar och vagnar.

I dag är det Chokladbollens dag, och för den lite latare som inte orkar stå och rulla chokladbollar själv så är det passande nog även Delicatobollens dag. Det är en relativt ung dag som bara funnits i omkring tio år. Ordet chokladboll kom in i Svenska Akademins ordlista 2006, några år innan Chokladbollens dag lanserades. Genomslaget kom visst någon gång 2014/2015, i samband med att tidningarna belyste dagen i en rad artiklar.  Dagen inträffar alltid 11 maj. Varför det blev just denna dag är höljt i dunkel, men jag mofflar gärna i mig en eller annan chokladboll oavsett anledning.

I dag är det en unik dag. Det är nämligen den första gången i år som jag lyckas lägga ut veckans blogginlägg redan på en lördag. Rätt illa egentligen. Utöver det så är det också mazarindagen och då passar det väl bättre än någonsin att köpa hem lite godsaker från vårt närbelägna konditori Mazarin att festa på till eftermiddagsfikat. Det där med att bära saker på rätt köl är dock inte någon av mina medfödda talanger. När jag ändå försökte bära lite mer försiktigt så lyckades jag på något sätt få en sträckning i armen, strax ovanför armvecket. Nu har det i alla fall börjat släppa något så att jag kan sträcka ut armen utan att det gör alltför ont. Hursomhelst, bakverken nedan ser ändå rätt hyfsade ut, men semlorna är det nog värre med eftersom de för en stund hamnade helt på sidan. Fast det är ju insidan, eller kanske smaken i detta fall, som räknas.

Mumselimums!

I dag, 24 mars, är det Europeiska glassdagen, eller för att vara mer precis Europeiska dagen för hantverksmässigt tillverkad glass. De gånger vi kommer ihåg det brukar vi fira med hemgjord gräddglass. I år fick det bli marängsvissglass eftersom vi hade en del maränger som låg och skrotade. Hade i maräng, banan och hackad choklad. Blev lite som Schwartswaldtårta i smaken.

I dag är det Sällsynta dagen (Rare Disease Day). Dagen uppmärksammas, på svenskt initiativ, årligen sedan 2008, men endast vart fjärde år på rätt dag, det vill säga på årets sällsyntaste dag, 29 februari. Det anordnas aktiviteter och föredrag på olika håll i landet för att sprida kunskap om sällsynta diagnoser.

Att vara Sällsynt är inte ovanligt. 30 miljoner i Europa och 300 miljoner i världen lever med en sällsynt diagnos. Kunskapen om dessa diagnoser är dock sällsynt. För att betraktas som en sällsynt diagnos i Sverige ska max 1 person på 10 000 invånare ha den. Ute i Europa behöver man inte vara lika sällsynt för att klassa in för där får upp till 5 av 10 000 invånare vara drabbade. Sannolikt kommer Sverige att ändra sina kriterier framöver, om det inte redan är gjort, så att de matchar med övriga Europa.

En av dessa sällsynta diagnoser, Friedreichs ataxi, har drabbat vår familj. Det finns runt 2-3 fall per 100 000 invånare. I Sverige får cirka 2-3 personer per år diagnosen och då är det ändå den vanligaste medfödda ataxin.

I dag är det tydligen slarvighetens dag, men själv har jag istället lyckats avslarva hemmet en aning genom att vända på köksgardinen som visst råkade hamna upp och ned tidigare. Fast sedan lyckades jag å andra sidan inget vidare när jag spelade sudoku för då gjorde jag två heldumma slarvfel strax efter varandra. Jag använder sudoku som ett sätt att mäta min uppmärksamhetsnivå. Oftast går det rätt hyfsat, om än lite långsamt, men periodvis har jag ingen överblick alls och det blir slarvfel hela tiden (som i dag).

Jag tror att det är nyttigt att vara lite slarvig, att inte försöka göra allting perfekt hela tiden. Det räcker att det är tillräckligt bra. Ett perfekt städat hem kan till exempel kännas väldigt sterilt och tråkigt, liksom livlöst. Motsatsen är kanske inte så kul heller, men det ska helst märkas att det bor någon i hemmet annars känns det ju inte som ett hem.

Hur som helst, detta är en perfekt dag att bli vän med sin egen otillräcklighet.

I dag är det Elens dag. Mycket av det som vi i dag ser som självklart är drivet med elektricitet och utan den hade det kanske fortfarande varit ett heltidsarbete att ta hand om hus och hem. Det kan kännas fullt upp även i dag, trots kyl, frys, eluppvärmning, dammsugare, tvätt- och diskmaskiner, men till viss del beror det förstås på att tiden fyllts upp med så mycket annat istället för storbyk, vedhuggning med mera. Världen är så mycket större i dag. Vi flyger och far och har betydligt längre resor till jobbet än i elens barndom. Dessutom är hemmafruar en utrotningshotad art. I dag ska man helst klara av både jobb och hem, inte minst för att man ska kunna ha råd med ett hem.

Elen märks nog allra mest de gånger den inte finns där, som efter Alfridas härjningar för ett drygt år sedan. Utan el hade jag inte kunnat skriva detta inlägg. Det går ju inte precis att driva datorn med ved. Det skulle också vara väldigt mörkt där jag sitter även om det förstås finns andra ljuskällor än de eldrivna.