Från lek till allvar

Vi lyssnar ofta på ljudböcker när vi åker bil, speciellt under längre resor. Det har blivit många ljudböcker genom åren, av lite skiftande slag. Nu lyssnar vi på Stieg Larssons Luftslottet som sprängdes, den tredje boken i Milleniumserien. När vi träffar dottern lyssnar vi istället på Catharina Ingelman-Sundbergs Kaffe med rån. Det är två böcker av helt olika karaktär. Den senare, om pensionärsligan, är komisk och lockar ofta till skratt. Den första kan också locka till skratt, eller åtminstone leenden, men berättelsen är verkligen inte någon lättsam berättelse och leendena handlar mer om att se det komiska i en hård vardag. Just det tror jag är en viktig överlevnadsinstinkt, att försöka se och fånga de guldkorn som dyker upp, oavsett hur det ser ut i livet för övrigt.

Lisbeth Salander i Milleniumtrilogin är minst sagt speciell, men hon har ju också haft en minst sagt udda uppväxt och har inte precis blivit bemött på något avundsvärt sätt. När jag hör om henne tänker jag på hur viktigt det är att bemöta personer utifrån deras förutsättningar och att inte luras av alla andras uppfattningar. Hur många är det egentligen som aldrig får en chans att visa vad just de är bra på, som aldrig får känna att de duger i samhällets ögon? Jag vet inte, men jag är helt övertygad om att det är på tok för många.

Det är stor skillnad på upplevelse beroende på vem som är uppläsare av en bok. Det spelar ingen roll hur intressant boken i sig är om den inte blir uppläst på ett bra sätt. Många har förmågan att läsa med inlevelse, så pass att man verkligen lever sig in i berättelsen och får hela persongalleriet att bli levande. Andra är bara sövande. Jag minns att vi lånade Robinson Crusoe från biblioteket ett år och jag ville verkligen få höra hela berättelsen, men det gick inte. Jag kan inte minnas någonting från den boken för uppläsningen var så sövande att jag somnade nästan direkt när den började spelas. Tur då att det inte var jag som körde. Andra böcker vill man bara höra mer av. Konstigt nog är författarupplästa böcker ofta sämst (fast just Robinson hörde förstås inte till den kategorin). Trots att de rimligen borde veta hur meningarna ska tolkas och uttalas så blir det ofta lästa med helt fel betoningar.

Vi har lyssnat på många böcker av Arto Paasilinna, upplästa av Frej Lindqvist. Böckerna är fantasifulla och lite dråpliga, men samtidigt tankeväckande. De passar bra för att lätta upp och få tankarna på annat när livet för övrigt kan vara lite tufft. Många deckare har det också blivit, men även barn- och ungdomsböcker som Pippi Långstrump, Kastrullresan och Anne på Grönkulla.

Nu åker vi allt mindre bil, så för att det inte ska behöva ta flera månader att lyssna klart på en bok har vi i år börjat lyssna på dem även inne i stugvärmen. Jag tycker att det är lite småmysigt, speciellt när man inte riktigt orkar läsa själv. Fast under julledigheten hoppas jag hinna med att läsa åtminstone en pappersbok. Det finns ju så många som ligger på vänt. Jag tror inte att jag är riktigt mogen för den senaste Keplerboken ännu utan det får nog bli någonting lättsammare först. Det behövas lite extra skratt i tillvaron nu.

Den här veckan har bjudit på lite gott och blandat, där blandat inte alltid varit så gott. Veckan började med att vi inför den inbokade servicen i tisdags försökte byta till vinterdäck på bilen eftersom det skulle snöa under natten. Det gick ingen vidare för tre bultar gick av och vi fick helt enkelt ge upp och se oss besegrade. Bilen fick bärgas till verkstan. Vi fick i alla fall tillbaka bilen redan dagen därpå efter service, däckbyte och en rad andra åtgärder och nu verkar den, peppar, peppar, fungera som den ska. Det hör verkligen till ovanligheterna. Fick och fick förresten, det var förstås i utbyte mot en bunt tusenlappar. Sedan har det visat sig att ett par av våra fönster på södersidan varit i så dåligt skick att de behöver helt nya fönsterramar, inte gratis det heller.

I onsdags tog jag ledigt större delen av dagen, dels för att jag behövde det, dels för att det var dags att äntligen komma igång med en inventariegenomgång i kyrkan för att se vad som behöver åtgärdas. Det känns bra att det äntligen har påbörjats. Jag har anteckningar som jag behöver renskriva, men det hinns väl med tids nog det med.

I torsdags kväll var åtta av oss tretton kollegor på Solnakontoret ut och åt tillsammans. De har torsdagsquiz där och jag och tre kollegor tog hem segern. Vinsten visade sig vara deras julbord, två alternativa datum. Två av de andra kan inte någon av dagarna, så vi får se hur det blir. Det blir ju inte så kul att gå ensam. Oavsett så var det förstås kul med en seger.

På jobbet har det gått framåt. Många intressanta möten och insikter, inklusive insikten om hur mycket som skulle behöva göras inom en alltför kort tidsrymd. Jag vet inte riktigt hur jag ska få till det, men känner att jag verkligen behöver ha den där planerade julledigheten, och att den är viktig för att jag ska orka med jobbet sedan, så den tänker jag inte nagga på.

Efter jobbet i fredags tog jag och maken tåget till Örebro för några dagars umgänge med yngsta dottern. Hon bjöd oss på Thaisoppa och vitlöksbaguette på kvällen. I går, lördag, inledde vi dagen med att titta på julkalendern tillsammans. Efter frukosten tog vi en promenad bort till affären och handlade. Sedan byggde vi pussel och försökte lösa några gamla miniproblem från Ny Teknik. Det var svårt med alla mörka pusselbitar. Framåt kvällen tog vi bussen in till stan och gick på julkonsert i S:t Nicolai kyrka. Det var manskör med solister. Tyvärr fick jag nöja mig med att lyssna för jag hamnade bakom en reslig man som skymde det mesta av min sikt. Det blev ändå ett trevligt inslag under vår lilla helgtripp. Innan vi tog bussen tillbaka till lägenheten efter konserten åt vi middag på en trevlig grekisk restaurang.

I dag, söndag, byggde vi klart pusslet. Det är inte helt säkert att alla bitar hamnade på rätt plats. Vi fick lägga om delar av pusslet flera gånger innan vi fick ihop det. Kul att vi lyckades till slut i alla fall. Sedan tog vi vårt pick och pack och åkte in till stan. Vi gick bort till Wadköping och gick runt på deras julmarknad, köpte dock inget. Visade maken den fina lekplatsen som byggts i parken. Nu låg den i mörker så vi fick lysa oss fram. Tåget hem var försenat så vi missade vårt pendeltåg, men vi kunde ju ta det som gick en halvtimme senare istället. Det blev verkligen en fin helg tycker jag, trots ett lite småtråkigt väder, men efter två nätter i en smal soffa ska det nu bli skönt att få sova i min egen säng igen.

Då var även denna vecka snart till ända. Livet känns lite som att springa runt i ett ekorrhjul, modell större. Det kommer hela tiden nya saker innan jag hunnit igenom det som redan står på kö för att få min uppmärksamhet.

Veckan inleddes med en massa hostande. Låg vaken flera timmar på nätterna. Körövning var inte att tänka på. Natten till onsdagen fick jag i alla fall äntligen sova igen och sedan minskade hostan successivt under dagen. Tur det för jag började bli lite orolig för att jag inte skulle kunna åka till Västerås och ha det utlovade samtalet med Försäkringskassan. Passade på att plocka upp lite saker från källaren när jag ändå var där. De andra hade inte lyckats hitta sakerna, men jag hittade direkt vad jag sökte. Åkte sedan till kyrkorådets budgetmöte. Skönt att det inte blev alltför utdraget för jag hade en jobbuppgift som behövde färdigställas innan jag kunde komma i säng sedan.

I torsdags klev jag upp tidigt för att hinna till arbetsplatsträff tillsammans med kollegorna. Det var full aktivitet med operativa uppdrag och annat under dagen och gemensam middag på kvällen. Riktigt gott! Frågesporten jag hade satt ihop blev riktigt uppskattad, lite av en snackis. Kom hem framåt halv tolv och fick några timmars sömn innan jag behövde ge mig av igen vid halv sju. Fortsatt arbetsplatsträff som avslutades med en god lunch. Därefter några timmars digitalt standardiseringsmöte. Jag blev helt däckad av trötthet, typisk Zoom fatigue, så jag fick stänga ner kameran efter ett tag för att alls ha chansen att lyckas hålla ögonen öppna under resten av mötet. Skönt att få komma hem sedan. Orkade verkligen inte ta itu med någonting på kvällen.

I går, lördag, fick vi en riktigt fin höstdag. Vi började med körövning inför söndagens stora begivenhet, det vill säga i dag. Tur att jag hann bli tillräckligt frisk och hostfri för att kunna vara med och sjunga denna helg, även maken hann tillfriskna. Det blev ju lite trist att missa båda konserterna förra helgen. Illamåendet har inte hunnit släppa helt ännu, men det är inte alls så farligt som tidigare. Bra att det var kortare stycken denna gång och att vi fick sitta mycket. Det behövdes. Under eftermiddagen satt jag på entrétrappan och tog hand om mina pelargoner. Mycket av dem har blivit uppätet av larver. Tråkigt, men de verkar i alla fall inte vara kvar och smaska längre. Kanske föråt de sig? Jag hade tänkt sätta mig på verandatrappan först, men det gick inte att komma ut den vägen på grund av målarpapper som låg i vägen för att kunna öppna dörren. Kändes lite för omständligt att behöva bära runt alla växter. Skönt att få lite ordning på växterna innan de åker ner i källaren över vintern.

Så kom då söndagen med pompa och ståt. Det blev en riktigt lyckad kyrkoherdemottagning. Roligt att få vara med och sjunga tillsammans med alla duktiga sångare. Det kändes bra. När vi kom hem igen tog jag äntligen itu med en del uppgifter för Anhörigföreningen. Det finns så mycket mer att göra där, men tiden räcker verkligen inte till för det och nu finns det annat som måste få förtur. Borde ha kommit mycket längre med det andra, men har inte riktigt haft den orken och disciplinen.

Jag skulle behöva minst tre dagars helg känner jag. Dag ett för att vila, dag två för att göra någonting jag vill och dag tre för att vila igen och kanske ta en skogspromenad eller någonting annat lugnt. Om jag ska hinna klart med det som behöver bli klart nu till veckan så måste jag nog ta semester en dag, hur jag nu ska få in det. Kanske lättare med två halvdagar? Det är protokoll som ska skrivas, utredningar som ska läsas och kommenteras senast på fredag och myndighetssamtal som ska ringas, samtidigt som dagarna är inbokade med jobb och kvällarna med körövning, kyrkvärdsträff och aktivitet med kyrkorådet. Jag behöver i alla fall inte känna mig sysslolös.