I lördags var det dags igen för det årliga pepparkaksbaket. I år var vi bara fyra personer som deltog som mest, två som minst, på grund av andra aktiviteter. De stora barnen har ju hunnit flytta ut också, och var inte på plats. Innan svärföräldrarna flyttade från sin villa, och vi flyttade till Bro, hölls baket hos dem. Då var vi sju stycken. Degen gör jag själv efter ett gammalt släktrecept och just i år blev den extra lättbearbetad. Fråga mig inte hur det kom sig, men kanske kan även jag drabbas av flyt ibland. Vi bakar pepparkakshus och gör stora gubbar och gummor som sedan garneras och delas ut till gästerna (och några till) under julen. Sedan gör vi vanliga, mindre, ätespepparkakor också. Pepparkaksformar har vi så många olika att det nog är omöjligt att använda alla utan att degen tar slut. Det gubbar, gummor, hjärtan, stjärnor, granar och grisar i olika storlekar. Mina favoriter är ett får, en gris och en stor gran. Vi har även dinosaurier, häst, hund, tupp, rymdraket, bil, elefant, älg och säkert många fler som jag inte kommer på just nu.