Tärningen är kastad, alea iacta est, känns som ett väldigt passande uttryck nu. Julius Caesar har vi nyligen fått bekanta oss med i samband med vårens Örebrospex och Rom föräras snart vårt besök. Den egentliga betydelsen av uttrycket är att ett oåterkalleligt steg är taget, vilket även det stämmer in.
Jag sökte en intern tjänst förra veckan och var på intervju i går. Oavsett hur det går så är det ändå ett klart tecken till organisationen att jag vill någonting mer och den signalen går inte att dra tillbaka. Hur det gick? Nja, rätt knackigt tyckte jag. Frågorna vreds på ett sätt så att jag inte riktigt fick ihop det så som jag hade tänkt och därför missade att lyfta upp en del väsentliga bitar. Jag kommer ju alltid på allt klokt efteråt, även om jag förberett mig ordentligt. Nu kändes det mest svamligt och trevande, fast å andra sidan så fick jag ju nuvarande jobb trots att jag tyckte att jag gjorde bort mig totalt. Just nu känns det lite som att vara i ett glapp. Nåja, må bäste man, eller kvinna, vinna.
Jag hade med mig en tärning för att illustrera hur jag ser på kommunikation och förståelse för varandra. Mer kring det finns att läsa i mitt tidigare inlägg, Olika perspektiv. Den delen tror jag i alla fall fastnade. Rekryteraren kommenterade i alla fall att det inte är så vanligt att ta med sig rekvisita till intervjun. Undrar vilken annan rekvisita jag skulle kunna ta med om jag på något underligt sätt ändå går vidare. Det kan vara lite kul att fundera över. Oavsett hur det går så har jag fått öva lite och det är ju aldrig fel. Då är jag mer beredd nästa gång det blir dags.
Men vad har då tomater med det hela att göra? Tja, ett gott tecken kanske? I morse upptäckte jag att min ynkligaste lilla tomatplanta har fått sin första tomat. Det gjorde mig verkligen glad, inte minst för att det inte är vilken planta som helst utan en riktig överlevare. Just denna planta ”lyckades” jag bryta av helt och hållet när jag skulle plantera om den för två veckor sedan. Jag chansade och stack bara ner den i jorden och vattnade. Den har sett lite slokig ut och varit lite extra känslig, men piggnat till emellanåt. Jag har förundrats över att den hållit sig vid liv och rest sig gång på gång. Och nu detta, en tomat. Ingen av mina andra plantor har kommit så långt. Jag blir alldeles tårögd över min lilla överlevare och kan se en fin symbolik i det hela.
Det är aldrig kört. Det går att komma igen, från trasig till hel.
Jag håller tummarna gör dig.
Tomaten som kämpar för sin överlevnad blir naturligtvis en stark överlevare. Och samlar på sig energi och livskraft.
Av bara farten producerar den därmed också 🙂