Mvh står som många säkert vet för Med vänlig hälsning, men jag tycker inte att det känns särskilt vänligt. Jag tycker att man ska använda förkortningar med sparsamhet, speciellt denna. Dels är det inte säkert att alla förstår, speciellt inte om man inte har svenska som sitt modersmål. Dels verkar det ibland som om den som skriver bara gör det för sakens skull och inte för att uttrycket har någon djupare betydelse. Så djupt är det kanske inte, men ändå.
Vid snabba meddelande kan det vara okey även för mig att skriva lite slarvigt eller förkortat, men vid automatiska signaturer i t.ex. e-post så anser jag att det är en styggelse. Det lyser rött i mina ögon. Jag menar, hur mycket extra tid tar det egentligen att skriva ut orden en gång? Har man inte ens ork att ge mig, och alla andra som man ska konversera med, dessa ynka sekunder, vad har det då för betydelse.
En annan förkortning som jag inte heller känner mig helt bekväm med är tfgm, tack för god match, men det känns ändå mer okey än mvh (som jag för övrigt genast får autoförslag på att skriva ut som Med vänlig hälsning). Det jag vänder mig emot i det fallet är att det ofta skrivs lite slentrianmässigt, utan någon speciell tanke, men det är kanske inte meningen heller. Matchen behöver kanske inte ha varit speciellt god, det är bara någonting man säger, eller snarare skriver, ändå.
Med vänlig hälsning
Pernilla
Så bra skrivet. I min sms-konversation med ena barnbarnet begriper jag nästan inte någon av hennes förkortningar. Får alltid be om en förklaring. Hon har svårt med att uttrycka sig skriftligt över huvud taget så jag har inlett en pappersbrevskorrespondens med henne där det blev alldeles tydligt. Jag är rädd att dessa förkortningar visar på och eskalerar ett dåligt skriftspråk. Det tycker jag är oroande. Varför det då? Jo för skriften är det eller den vi kan tala med i vår ensamhet. Att skriva dagbok är för många att odla en vänskap i närhet och ensamhet. Det tycker jag är livsviktigt.