Då var även denna vecka snart till ända. Livet känns lite som att springa runt i ett ekorrhjul, modell större. Det kommer hela tiden nya saker innan jag hunnit igenom det som redan står på kö för att få min uppmärksamhet.

Veckan inleddes med en massa hostande. Låg vaken flera timmar på nätterna. Körövning var inte att tänka på. Natten till onsdagen fick jag i alla fall äntligen sova igen och sedan minskade hostan successivt under dagen. Tur det för jag började bli lite orolig för att jag inte skulle kunna åka till Västerås och ha det utlovade samtalet med Försäkringskassan. Passade på att plocka upp lite saker från källaren när jag ändå var där. De andra hade inte lyckats hitta sakerna, men jag hittade direkt vad jag sökte. Åkte sedan till kyrkorådets budgetmöte. Skönt att det inte blev alltför utdraget för jag hade en jobbuppgift som behövde färdigställas innan jag kunde komma i säng sedan.

I torsdags klev jag upp tidigt för att hinna till arbetsplatsträff tillsammans med kollegorna. Det var full aktivitet med operativa uppdrag och annat under dagen och gemensam middag på kvällen. Riktigt gott! Frågesporten jag hade satt ihop blev riktigt uppskattad, lite av en snackis. Kom hem framåt halv tolv och fick några timmars sömn innan jag behövde ge mig av igen vid halv sju. Fortsatt arbetsplatsträff som avslutades med en god lunch. Därefter några timmars digitalt standardiseringsmöte. Jag blev helt däckad av trötthet, typisk Zoom fatigue, så jag fick stänga ner kameran efter ett tag för att alls ha chansen att lyckas hålla ögonen öppna under resten av mötet. Skönt att få komma hem sedan. Orkade verkligen inte ta itu med någonting på kvällen.

I går, lördag, fick vi en riktigt fin höstdag. Vi började med körövning inför söndagens stora begivenhet, det vill säga i dag. Tur att jag hann bli tillräckligt frisk och hostfri för att kunna vara med och sjunga denna helg, även maken hann tillfriskna. Det blev ju lite trist att missa båda konserterna förra helgen. Illamåendet har inte hunnit släppa helt ännu, men det är inte alls så farligt som tidigare. Bra att det var kortare stycken denna gång och att vi fick sitta mycket. Det behövdes. Under eftermiddagen satt jag på entrétrappan och tog hand om mina pelargoner. Mycket av dem har blivit uppätet av larver. Tråkigt, men de verkar i alla fall inte vara kvar och smaska längre. Kanske föråt de sig? Jag hade tänkt sätta mig på verandatrappan först, men det gick inte att komma ut den vägen på grund av målarpapper som låg i vägen för att kunna öppna dörren. Kändes lite för omständligt att behöva bära runt alla växter. Skönt att få lite ordning på växterna innan de åker ner i källaren över vintern.

Så kom då söndagen med pompa och ståt. Det blev en riktigt lyckad kyrkoherdemottagning. Roligt att få vara med och sjunga tillsammans med alla duktiga sångare. Det kändes bra. När vi kom hem igen tog jag äntligen itu med en del uppgifter för Anhörigföreningen. Det finns så mycket mer att göra där, men tiden räcker verkligen inte till för det och nu finns det annat som måste få förtur. Borde ha kommit mycket längre med det andra, men har inte riktigt haft den orken och disciplinen.

Jag skulle behöva minst tre dagars helg känner jag. Dag ett för att vila, dag två för att göra någonting jag vill och dag tre för att vila igen och kanske ta en skogspromenad eller någonting annat lugnt. Om jag ska hinna klart med det som behöver bli klart nu till veckan så måste jag nog ta semester en dag, hur jag nu ska få in det. Kanske lättare med två halvdagar? Det är protokoll som ska skrivas, utredningar som ska läsas och kommenteras senast på fredag och myndighetssamtal som ska ringas, samtidigt som dagarna är inbokade med jobb och kvällarna med körövning, kyrkvärdsträff och aktivitet med kyrkorådet. Jag behöver i alla fall inte känna mig sysslolös.